Lite tankar om en dokumentär.
Ikväll har jag sett på en engelsk dokumentär om föräldrar som skickar i väg sina 8-åriga flickor på internatskolor. Skolan skulle tydligen vara den bästa skolan i hela England och barnen skulle vara där från och med 8 års ålder till 18 med undantag för jul,- och sommarlov samt vissa helger. I början av dokumentären var föräldrarna oroliga över hur deras barn skulle kunna klara sig en hel vecka utan dem - rektorn & lärarnas argument var att barnen fick ringa sina föräldrar ibland, att föräldrarna fick träffa dem varje onsdag och att de fick prata med en psykolog när som helst om de hade hemlängtan.
Men jag förstår inte. Jag var 16 - dubbelt så gammal som dem är! - när jag flyttade ifrån mina föräldar och då bodde jag borta i fem dagar. Dessa 8-åriga flickor är borta från sina föräldrar i sju. Det var så hemskt att se ångesten i deras ögon när föräldrarna skulle fara igen efter den där ynka timmen på onsdagarna. Det var så hemskt att se hur de försökte dölja att de var ledsna, de få gånger de fick komma hem under en helg. Hur svårt de hade att försöka glädjas att de var hemma, istället för frukta dagen de skulle fara. För jag känner igen mig. Eller rättare sagt, jag har känt igen mig. Under första delen av ettan gick hela min vecka ut på att räkna ner dagarna tills jag skulle få komma hem, och väl hemma räknade jag ner timmarna tills jag skulle fara igen. Jag vet även att den tiden går över, man vänjer sig, och idag skulle jag inte kunna tänka mig något annat. Men återigen - jag var dubbelt så gammal som dem.
Sex månader gick och huvudpersonen April hade fortfarande hemlängtan och grät varenda kväll. Hon och hennes rumskompis berättade en kväll att det bästa sättet att "klara sig från att gråta" när föräldrarna for var att "bara få det överstökat" - att snabbt pussa hejdå och sedan springa därifrån.
Mamman frågade sig själv om det var värt det, och om hon trodde att dottern verkligen skulle tycka att det var värt att spendera halva sin barndom och hela tonårstiden borta för att kunna lära sig formulera meningar bättre. Eller kunna räkna ut en ekvation snabbare. Och varje gång både mamman och dottern skulle prata om dotterns tid på internatskolan så grät dem.
Jag tycker bara det är så hemskt att se hur den ynka lilla timmen mamman och dottern fick spendera med varandra gick åt till att trösta dottern. Hur föräldrarna låtit tanken vid att barnen skulle få en bättre utbildning, gick före tanken om att låta barnen få en bra barndom. Hur glada föräldrarna blev vid tanken av att sina barn kanske skulle kunna bli framtidens bästa kirurg, ingenjör eller advokat. Hur föräldrarna kunde säga till sina barn "att det kommer löna sig i framtiden!". Och hur tydligt det var att föräldrarna under hela tiden tänkte så mycket med hjärnan, och inte med hjärtat.
River en vacker dröm.
Det sugersugersuger att jag egentligen skulle vilja spendera den här måndagen med att skriva texter, måla i min målarbok, fota något riktigt fint, dansa tills jag får ont i fötterna, äta en massa choklad, läsa en riktigt bra bok eller lyssna på en så bra låt att jag får rysningar på kinderna, men istället måste jag plugga matte.
Suck.
Jag sover inte
Men frågan är vad jag gör uppe nu? Vet faktiskt inte själv. God natt!
En tom biograf
Jag saknar min familj.
Love ain't a big thing, it's a million small things
Måste säga att det känns riktigt bra att flytta hem igen under dessa närmsta veckor. På vintern längtar jag hem mer än på sommaren eftersom allt blir så tyst och svart.
Planen för detta jullov är att sova, fota, gå på nattpromenad och titta på stjärnorna med Jenice, äta finmiddag med mina tjejer, äta (såklart!), sova över hos Elsa och se O.C hela natten samt att mysa med familjen.
Finfint.
Förvänta er även en massa bilder på mina favoritmodeller ♥
Planen för detta jullov är att sova, fota, gå på nattpromenad och titta på stjärnorna med Jenice, äta finmiddag med mina tjejer, äta (såklart!), sova över hos Elsa och se O.C hela natten samt att mysa med familjen.
Finfint.
Förvänta er även en massa bilder på mina favoritmodeller ♥
Reflektioner.
Konstigt hur bra det känns att åka på söndagen istället för måndagen nu jämfört med i ettan. Förut gick hela söndagen till åt att räkna timmar och ha ångest för att lämna min familj igen, men idag var det precis som det ska vara; krama hejdå och sätta sig på bussen, utan tankar eller känslor. Skönt, vill jag lova.
Nu ska jag lägga mig i sängen och se ett avsnitt av 24 timmar.
God natt!
Nu ska jag lägga mig i sängen och se ett avsnitt av 24 timmar.
God natt!
Live laugh love.
Gick en skön promenad med Regina Spektor i öronen, gjorde hoppsasteg och snurrade över gatan, lämnade ett röstmeddelande på Elsas telefon men det enda jag fick fram var fnitter. Andades mot himlen för att se röken, tänkte att det var november men kom på att det är december. Sjöng högt med låten, log när jag tänkte på fredag.
Jag är glad idag!
Jag är glad idag!
Juni 2010
-
Sitter i bussen och konstaterar att 19 timmar går fort.
Då borde väl 122 också göra det?
Tvåsamhet.
Kom precis in från en skön tv/dator-kväll hos Lillan. Jag tog med mig min dator och bloggade därifrån, och hon gjorde en skrivuppgift på sin. Kan tänkas att det måste ha sett väldigt osocialt ut. Men sådana småsaker som man inte tänker sig spelar roll, som att sitta vid datorn eller tv:n, blir ju faktiskt hundra procent roligare om man är hundra procent fler än en. - Två.
Tankar om en fin fredag
De tre översta bilderna representerar mitt humör under skoldagen, ganska negativa skulle jag vilja påpeka.
Men då kan jag ju glatt meddela att de två understa bilderna representerar mig just nu, för jag insåg just att om ganska precis 20 timmar så kommer jag att träffa min familj inklusive min bror som jag inte träffat på 1,5 månad! Lycka ♥
Text.
Hon svängde ut från gatan så snabbt att cykeln nästan sladdade omkull. Kylan bet i hennes kinder och tårarna som rann började frysa till is. Hennes skosnören var oknutna men hon kunde inte bry sig mindre. Hon hade bara en vante, den andra hade hon glömt och det gjorde ont att hålla i det kalla styret. Hon var vilsen, rädd. Hon ville SMS:a henne men hon visste inte vad hon skulle skriva. Det blev ledsna, förvirrade ord i en röra, men det fick duga. Hon tryckte på ”skicka” och fortsatte trampa hemåt. Ikväll hade hon känt sig sviken som egentligen så många gånger förut, men nu gjorde det faktiskt något - hon ville inte blunda längre. Hon försökte tänka ut vad hon skulle känna, vad hon skulle skriva, säga, men hon visste inte. Hon visste bara att allt gjorde så ont. Så jävla ont.
Oktober 2010
Heart.
Ikväll har jag haft lite ångest över nåt. Kanske är det att jag knappt börjat på den där boken som vi ska ha läst ut om några veckor, kanske är det att jag inte riktigt får ihop det här med familjen, vännerna i Lycksele och vännerna i Skellefteå. När ska man hitta någon sorts balans?
Men trots allt mår jag ju ändå riktigt bra, det har ju inte ens gått hälften av lovet, riktigt skönt!
Ibland ska man skita i hjärnan och följa hjärtat, det borde jag börja lära mig snart.
Såhär blev det på smörkniven då jag skulle smöra min macka för ett par veckor sedan. Tecken på någonting?
Men trots allt mår jag ju ändå riktigt bra, det har ju inte ens gått hälften av lovet, riktigt skönt!
Ibland ska man skita i hjärnan och följa hjärtat, det borde jag börja lära mig snart.
Såhär blev det på smörkniven då jag skulle smöra min macka för ett par veckor sedan. Tecken på någonting?
Home
Det är något speciellt med att komma hem.
Mamma & Pappa
Ikväll har jag packat en tung väska men det känns bra, för då vet jag att jag ska stanna hemma länge. Det är konstigt det där, jag har aldrig hemlängtan när jag befinner mig i Skellefteå men när jag väl ska hem så inser hur mycket jag saknat dem. Jag saknar hela familjen men imorgon får jag i alla fall träffa mamma och pappa. Längtar! ♥
-
Idag har jag inte så mycket att säga förutom att mina tankar går till Elsa och hennes familj som just förlorat en när och kär vän...
Nu ska jag ta tag i allt som känns jobbigt för min del, läxorna.
Antingen så hatar man den, eller så älskar man den. Jag älskar den.
Videon, musiken, känslan man får av den, hon och han... Fint tycker jag.
A kick to the teeth is good for some, a kiss with a fist is better then none
Det är inte som förut och jag blir arg på mig själv för att jag tänker på det.
Ni ska veta hur fina ni är.
Jag älskar mitt duschdraperi! Hon heter Mary och jag brukar prata med henne ibland.Det är tacksägelsedagen på söndag, men ikväll när jag låg i duschen (ja, jag ligger på golvet i duschen) så kom jag att tänka på hur bra jag har det. Idag har jag fått en massa "krya-på-dig!"-sms, kommentar på bloggen, "kram" och "<3" via Facebook, luften och SMS. Det var så fint att få alla dessa meddelanden!
Så jag vill bara säga tack till er som bryr sig om mig. Tänk så bra jag har det - jag har fina människor runt omkring mig på vardagarna och på helgerna!
Kram!
Frihet
Nu börjar klockan närma sig läggdagstid för mig men jag vill hellre klicka mig runt på Weheartit. Känner någon sorts lugn i kroppen av att jag inte har några måsten nu, jag tror det det kallas frihet!
Imorgonkväll har jag inga planer, det blir kanske en skön hemmakväll eller så hade jag kanske tänkt mig att få ihop lite folk att fara och fika på Wayne's. Vi får se.
Frihet, som sagt.
Alltså den här bilden... ♥ Källa
Imorgonkväll har jag inga planer, det blir kanske en skön hemmakväll eller så hade jag kanske tänkt mig att få ihop lite folk att fara och fika på Wayne's. Vi får se.
Frihet, som sagt.
Alltså den här bilden... ♥ Källa
Något i hjärtat.
Läser bloggar, äter okokt spaghetti (är inne på min nittonde nu) och känner nån sorts lycka över jag-vet-inte-vad. Men allt känns som så bra, på nåt vis. Det är fint. Och det är fredag imorgon. Ännu finare.
