Mimmie Lundin Norberg

Många frågar mig hur det går att bo i en annan stad på veckorna, det är svårt att svara på den frågan. Jag har bott i Skeå i nio månader nu och det är svårt att summera alla känslor jag haft under nio månader i två meningar.
Fysiskt omöjligt.
Så det är lättast att säga att det är en bergochdalbana.
 
Båda mina syskon har flyttat när de börjat gymnasiet (Crille till Vännäs för snowboardgymnasiet och Ronja till Skeå för Hantverks) och de verkade tycka att det var jobbigt på mornarna innan de gick till skolan. Jag har tyckt att det är tvärtom - jag tyckte/tycker att kvällarna är jobbigast. Det är då min hjärna börjar tänka på hur det skulle vara om jag bodde i Lycksele. Jag tänker på hur mycket jag missar när jag hör att mina kompisar i Lycksele är med varandra och jag tänker på hur mycket jag missar när mina kompisar i Skeå är med varandra. Vart jag än far på helgen så kommer jag missa vad som händer i den andra staden. Då kommer alltid den jobbiga följdfrågan: har det varit värt det?
Vissa veckor har det gått bra och andra veckor mindre bra, det är så det är och det har jag varit inställd på.

Den senaste månaden har jag tänkt för mycket, undrat hur det varit om jag bott hemma. Men det är för att det är vår och mina vårar har innebärt B&J-glass med Jenice, Jenny och Elsa på korpberget. Den här våren har jag fått höra att dom sitter där och äter glass medan jag sitter i min lägenhet (eller pluggar fysik-skit med Marcus) och känner att jag borde vara där nu. Vi fyra är så tighta så när jag är borta så fattas ju en fjärdedel.

 

Jenice på Korpberget för några helger sen.

Det är så svårt att få ihop pusslet, mitt helg-liv är så olikt mitt vardagsliv. På vardagen diskar/tvättar/städar jag och på helgen cyklar jag runt i Lycksele, häckar på Statoil och lyssnar på Melissa Horn på korpberget med mina kompisar. Bara en sån sak att ni i Skeå inte vet vilka de i Lse är och ni i Lse inte vet vilka de i Skeå är. Men i sommar kommer iaf Jenice till trästocks, wohoo!
Jag älskar Skeå och trivs jättebra i min lägenhet och i klassen så det är inte frågan om hur jag har det här utan det är en fråga om hur jag har det när jag inte är där hemma. Förstår ni skillanden? Jag trivs ju här (annars skulle jag ha flyttat hem) men det suger att man inte är klonad så man kan få det bästa ur två världar.

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det här, faktiskt. Jag började bara skriva och så blev det såhär. Jag kom bara att tänka på allt för att om tio dagar flyttar jag hem. Det är helt sjukt! Det känns både bra och dåligt. Bra; jag är så leeess på att laga mat nu (hahah). Dåligt; jag måste dela TV:n och datorn (ja, hela huset i och för sig) med fyra andra personer. Jag har märkt att jag blivit bortskämd - ibland när jag kommer hem på helgen så kan jag börja klaga över maten om det är något jag inte tycker om, för att jag är van att jag bara äter det jag tycker om.

Okej, nu är jag less på att skriva (och om ni har läst såhär långt så har ni varit duktiga) (och hääär får ni en guldstjärna av mig) (skämt), så nu ska jag sluta. Ni måste ta det här inlägget med en nypa salt. Jag älskar att bo på två ställen, jag har ju lärt känna massor av folk och det är ju en jättebra förberedelse tills man ska flytta på riktigt! Det här är bara en massa tankar som inte riktigt vet vart dom ska ta vägen när Mimmie Lundin Norberg börjar tänka. Stupid brain!

Nu ska jag gå ner och hämta tvätten, puss!